Etiketter

,

Idag började dagen med utbildning i BodyCombat 58 och igår var jag uppe lika tidigt och ute och sprang långpass. Det är himla skönt när man har likasinnade hjärnor omkring sig för 8:56 igår morse fick jag ett sms från mina IF Linnéa-vänner som jag springer mest med där de undrade om jag ville med ut på långdistanspass.

De valde ut en runda och mötte mig på vägen. Rundan innehöll nya områden som jag inte sett, och vi sprang större delen av sträckan längs med vattnet på någon utav Stockholms öar. Det är både otroligt vackert och fult, en härlig blandning av båda som gör att man uppskattar det fina ytterligare lite grann. långdistans 23 november

Jag hade ställt in mig på att springa 20 km, det var flera veckor sedan som jag sprang så långt (och vad som är långt är ju relativt, efter marathon kändes 20 km som en lätt morgonjogg medan jag också har upplevt att 20 km är lika lätt som att hoppa till månen) så jag ville inte pressa kroppen för mycket.

Det kändes tungt i början och hela tiden så kände jag att det var svårare att hålla en konversation i gång än vad jag är van vid. Ett rätt tydligt tecken på att syreupptagningen, konditionen, har blivit sämre från att ha uteslutit alla kvalitetspass i löpningen de senaste veckorna. Intervallpass á la IF Linnéa-standard behöver åter läggas in igen.

Hur som helst. Rundan igår landade på hela 21.27 km – ett halvmarathon! Och tempot var faktiskt rätt bra, rätt snabbt med tanke på att det var ett långpass. Vi höll 5:15-5:30 minuter/km nästan hela tiden, med undantag både för snabbare och långsammare kilometrar. Långpass kan gå hur långsamt som helst och man kan även lägga in partier där man går i 1 minut var 5:e minut, eller 30 sekunder var 8:e minut eller dylikt – för det viktiga är inte tempot utan att man är ute länge och tränar kroppen på att greja att just vara ute och igång under en längre tid.

Hade det inte varit för vännerna så hade jag nog inte haft orken att vara ute så länge, och inte heller hålla det tempot som vi höll!

Annonser