Etiketter

,

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag erkänner mitt beroende, min kortsiktighet och att jag inte lyssnat. Inte lyssnat på kroppen.

Igår arbetade jag hemifrån. Av den anledningen att jag hade så ont i knäna att jag hade svårt att gå. Jag fick väldigt ont i knäna efter min BodyCombat i onsdags och det gjorde alltmer ont för varje tramptag på cykeln på vägen hem. Knäna var svullna, ömma och bultade. Jag har sovit med knäna i högläge, suttit med knäna i högläge, smörjt med Voltaren, stretchat ben och rumpa och rullat på min foam roller.

Idag börjar en 2-dagarsutbildning som jag ska gå, som jag har sett fram emot hela hösten, lika mycket som jag såg fram emot att få springa Stockholm Halvmarathon, som inte blev av. Men den här gången har jag inget att skylla på, för den här gången är det helt och hållet mitt fel. Jag vet precis varför jag har ont och det är jag som har gjort det.

Efter Bryssel var träningsabstinensen enorm och på 3 dagar blev det 4 träningspass. Det var så kul och så skönt att vara tillbaka! Och 4 träningspass på 3 dagar kan fungera – om man också vilar och återhämtar sig (och givetvis beror det på vad det är för träningspass och hur hårt man tränar). Men för mig blev det ingen vilodag utan istället blev det 3 BodyCombat-klasser på rad. Något som jag i vanliga fall försöker undvika då det tar hårt på mina knän. Och efter det så fortsatte träningen.

Sedan fredagen den 15/11 har jag inte haft en enda träningsfri dag. Och sovit dåligt vilket leder till sämre återhämtning. Jag tänkte på tok för kortsiktigt och såg inte längre än till veckans slut utan att reflektera en enda gång över hur den totala träningsmängden skulle påverka mig.

Men jag erkänner också att jag ville testa att utmana mina egna gränser – och det måste man också få göra. Även om det inte alltid blir rätt. Att jag skulle få såhär ont hade jag dock inte kunnat förutspå och jag är rädd att det kommer ta tid att återhämta mig med tanke på 2 dagars utbildning som väntar och BodyCombat 58 som ska läras in. Men det får jag nu sota för, för att jag inte lyssnat tillräckligt på kroppen, tänkt kortsiktigt och ökat träningsbelastningen alldeles för mycket.

Förlåt mig kroppen, jag gjorde fel, det erkänner jag. awesome life tip you only have one body

Annonser