Etiketter

, , , ,

Igår var jag hos min naprapat på Access Rehab eftersom att jag fick så pass ont i mina knän i onsdags efter min BodyCombat att de svullnade upp och gjorde det så pass svårt att gå att jag jobbade hemifrån i torsdags.

Jag berättade för naprapaten att de hade svullnat upp, var oerhört ömma, trötta och känsliga runt hela knäskålen men även att båda knäna var ömma på insidan och utsidan av knäskålen hela vägen till baksidan. Jag har ju inte sprungit så mycket men har verkligen känt av i knäna efter alla hopp som var i BodyCombat 57 – och det passet körde jag väldigt mycket. I och med kvartalsutbildning och dylikt så blev det ju två veckors träning utan vila alls, 4 BodyCombat-pass på en vecka och… vid det här laget sneglade min naprapat upp på mig från där han stod och klämde på mina knän och ansiktsuttrycket var detsamma som när man ertappar ett barn med att äta godis före middagen fastän det är strängt förbjudet.

Ja, det är inte alls smart att träna utan att återhämta sig och när jag vet hur knäna mår efter alltför mycket BodyCombat så är det högst oklokt att ta på mig vick – men det är ju också en del i att vara instruktör. Nu är det inte BodyCombaten det är fel på utan snarare dålig rörlighet i lårmuskulaturen och framförallt dålig styrka i benen.

Björn klämde och kände och konstaterade att menisker, ledband och dylikt var i bra skick. Men sedan tryckte han tummen strax under knäskålen på vänster ben och jag skrek. Samma sak på höger sida, men inte fullt lika ont. Början på hopparknä var diagnosen. Det är precis i början så jag har chans att återhämta mig till max men det kräver mycket från min sida. Björn sa dessutom (något liknande men inte ordagrant) att det här var ju bästa möjliga tidpunkten. Jag blängde på honom frågande. Ja, eftersom att det är under grundträningsperiod – det är lång tid kvar till tävling och det är nu man ska jobba upp muskulaturen, ägna mer tid på gymmet än i löpspåret jämfört med vanligtvis.

Vad är hopparknä?
Det är en överbelastningsskada i senan som fäster strax under knäskålen, eller knäskålssenan som det heter och löper ovanför knäskålen och fäster där i lårmuskeln, quadriceps. Det drabbar ofta löpare eller idrottare som hoppar – t.ex. höjdhoppare, trestegshoppare, handbollsspelare med flera. hopparknäBild lånad här.

Vad beror det på?
Som så många andra skador ska man inte sluta och säga att ”jaha, nej, löpning och träning är inget för mig, mina knän är för dåliga”, för ofta går det att åtgärda. I mitt fel ska jag säga att jag känner att det är rätt mycket som behöver åtgärdas. Överbelastningsskadan kan man få av att ha dåliga skor, för stela muskler, för svaga muskler eller att man springer tokigt och överutnyttjar andra muskler eller inte använder rätt muskler.

För min del beror det på att jag inte har tillräckligt starka lårmuskler. När jag landar från ett hopp eller gör en benböj så lutar mina knän något inåt, istället för att gå rakt i linje med knäna. Det här har blivit värre faktiskt och tidigare har jag inte haft problem med detta alls när jag gjort knäböj men låren har blivit svaga för att jag har fuskat med träningen. Det som händer då är att rumpan och andra muskler och senor och ledband kompenserar. Därför har jag blivit oerhört öm på insidan och utsidan av knäet och har ett fenomenalt hårt arsle – inte från tuff träning utan från utebliven stretch och felbelastning i löparsteget.

Vad kan man göra åt det?
Det beror på hur långt gången skadan är. Jag inser att jag inte har en dansares rörlighet längre och mina lårmuskler och sätesmuskulaturen har blivit oerhört stel. Jag behöver dagligen stretcha lår, säte och höfter för att detta ska kunna bli bättre. Men framför allt behöver jag bygga upp muskulaturen och träna ben och framför allt lår 2-3 gånger per vecka under lång tid (oklart hur länge). Löpning får jag ägna mig åt i form av lätt löpning (även långpass) och backpass, men inte intervaller och inte mer än 2-3 gånger per vecka (vilket jag visserligen ändå inte gör). Det jag kommer göra är att bli kompis med detta gummiband som jag sedan fäster runt knäna för att också i benböj kunna pressa ut knäna i linje över tårna så att gummibandet hålls spänt, så att knäna inte går inåt. Sedan är det framför allt excentrisk träning som ger resultat. gummiband rehab

Som jag har förstått av det jag har läst på forum och i olika artiklar så är tålamod nyckeln, men inte vila för det gör ingen skillnad. Det här är inte lika enkelt löst som ”löparknä” utan kräver kontinuerlig träning för att skadan enbart är nedbrytande och ärrbildande (det kommer så att säga alltid att synas i vävnaden att knäna har varit skadade).

Hur känns det nu?
Jag har ont, en liten lätt molande värk hela tiden. Jag är orolig, nervös och rädd för konsekvenserna, om det inte går som jag tänkt och om jag inte återhämtar mig eller kan komma tillbaka full ut, om smärtan och konsekvenserna med dåliga knän är något som jag kommer få leva med. Men, det här är samtidigt början. Jag lär av mina misstag och jag lyssnar bättre på min kropp. Jag klappar mig själv på axeln för att jag gick till naprapaten – det är första steget mot återhämtning och nu börjar resan mot friska knän – för alltid!

Annonser