Etiketter

, , ,

När solen kommer fram börjar det bli plats mellan maskinerna på gymmet och reservlistorna till klasserna på SATS blir kortare, fler vill vara ute och fler är också ute och springer. Den bästa tiden på året är nu, känns det som. Fast å andra sidan brukar jag nästan alltid tycka det oavsett säsong.

Klarblå himmel, gröna knoppar på träden, de första värmande solstrålarna mot kinderna och lite lätt ljummen luft. Våren är oerhört efterlängtad. Förra året gick det från vinter till sommar direkt men nu när våren är här njuter jag för fulla muggar. I helgen fick jag till årets två första löprundor i kortärmat (i Sverige). En bonnbränna börjar redan skymtas efter funktionströjans kanter och pannan och näsan har fått en djupare färg som gör att jag känner mig lite piggare.

I lördags var jag ute på en kort runda på 7.4 km. Efter att hjälpt mamma med maten hade jag mindre än en timma på mig innan jag skulle behöva göra mig i ordning för att gästerna (familjen) skulle komma. Jag vill verkligen komma ut i solen och siktade in mig på 6 km. Men det var skönt, och relativt lätt och jag kände för att öka tempot lite lite från det där bekväma lunket.

Första kilometern gick i 5-tempo medan resten av kilometrarna smattrade på i tempon runt 4:15-4:20. Det kändes bra. Inte enkelt, men inte dötungt heller. Lagom. Benen kändes dock rätt tunga och andningen ansträngd, men jag tror att det är pollen och inget annat.

I söndags ringde klockan redan 7:45. 31 kms löpning skulle avklaras innan jag 12:30 skulle infinna mig pigg, alert och doftande av nyponrosor och vanilj på lunch hos min kära syster som fyllde år.

Jag kom iväg 20 minuter senare än tänkt och förstod att jag skulle behöva öka tempot för att hinna med alla mina kilometrar. Jag vet inte vad det var, men det gick så fruktansvärt lätt. Jag dansade fram. Jag flög fram. 5:00 minuter/km i varje kilometer. Varje mil. I 3.1 mil. Jag hade kunnat öka mer, eller sprungit längre, men tempot ville jag inte öka och mer hann jag inte, men det var så skönt och så lätt.långdistanslöpning på påskdagen

Löpning är hela tiden ett sätt att testa mig fram, och jag undrar om det inte kan vara den lite snabbare men ändå korta rundan på lördagen som gjorde att jag var så pigg och alert på söndagen? Benen var inte trötta eftersom att jag inte tog ut mig, men ändå förberedda för lite fart. Ett snabbare kort pass före långpass ska definitivt testas fler gånger!

Annonser