Etiketter

, ,

Igår fick jag det slutgiltiga beskedet från läkaren. I onsdags var jag på MR-röntgen pga misstanken om stressfraktur och bad innan om att få ett preliminärt resultat redan efter röntgen. Det som jag fick höra igår stämde överens med det jag fick höra i onsdags och jag tror att det också gjorde det lättare att smälta.

Positiva och negativa besked.

Det positiva: Ingen stressfraktur.

Det negativa: Det är inte bara där jag har ont på vänster skenben som är skadat, utan hela vänster skenben liksom hela höger skenben. Benmärgen är svullen i båda skenbenen, och som om inte det vore nog så även i båda knälederna. Benmärgsödem heter det och är förstadiet till stressfraktur, och enligt läkaren så kan det vara en stressfraktur som inte syns på grund av svullnaden i benmärgen i skelettet. Behandlingen sker därför som om det vore stressfraktur. Skelettet är väldigt överbelastat och på läkarens ordination ska jag vila från all belastning i 3-4 veckor.

Efter detta var jag hos min naprapat som var lite bättre på att förklara saker och ting. Han sa dessutom att det bör vara 6-8 veckor utan belastning och jag hade möjlighet att ställa fler, mer specifika frågor. Risken att behöva vila från löpning och allt annat i upp till 8 veckor är svårt att ta in och jag vet inte riktigt om jag kan intala mig själv det.

I det här läget struntar jag i att det inte blir något Stockholm Marathon. Jag gifter mig om 5 veckor och vill kunna gå i högklackat och dansa hela natten lång. Det som kommer att vara jobbigt är att vara utan friheten som löpningen ger. Friheten, egentiden och den bästa terapin jag vet för reflektion. Det känns redan riktigt jobbigt.

Vad nu? 
Nu ska jag försöka hitta nya rutiner som inkluderar cykling, simning, vattenlöpning, rörlighetsträning och styrketräning där benen inte belastas. Inga statiska yogapositioner, inte stå upp på cykeln och inga styrkeövningar där jag står upp och kraften går genom benen. Just nu känns det inte särskilt roligt och väldigt begränsande.

Annonser