Etiketter

, ,

Jag har lätt för att motivera mig själv till träning eftersom att jag tränar det som jag tycker är så ofantligt roligt. Löpning och BodyCombat och sedan går det med lätthet att slänga in lite styrketräning för att jag behöver det som komplement.

Men nu, när jag behöver hitta nya träningsformer så sjunker också motivationen. Det är nu 4 veckor sedan jag sist sprang och det funkade bra de första två veckorna. Motivationen att bibehålla styrka, kondition och förbättra rörligheten fanns där. Jag skulle komma ur det här starkare än tidigare.

Men det tar tid att skapa nya rutiner. Jag tycker inte att det är så kul att cykla. Jag har inte motivationen till att träna själv utan är beroende av gruppträningsklassernas tider. Det känns som att jag mesar mig fram i träningslokalerna, framför allt för att det inte blir lika många pass i veckan som jag brukar köra. 5 träningstillfällen i veckan får jag till, men inte alls av samma intensitet som jag är van vid.

Det här syns verkligen på kroppen. Hade det varit en annan tid på året hade jag nog inte brytt mig, det är ändå så kort period. Men dagarna är räknade innan jag står framme vid altaret och vill känna mig som mitt vackraste jag. Jag hade hela tiden tänkt att det skulle bli en formtoppning tills dess. Och visst vet jag inte senast när jag såg ut såhär, men det är inte åt det positiva hållet. Det är ingen skillnad på vikten direkt men jag känner mig ändå plufsigare och odefinierad, och det syns för varje vecka som går utan min vanliga träning. Jag är mer sugen på onyttigheter när träningen inte går som den ska och när jag känner mig lite nedstämd av att inte få mitt endorfinrus som träningen vanligtvis ger mig. motivationsdipp veckor utan löpning

Jag har inte motivationen till att bibehålla träningen. Jag vill bara springa. Sambon är alldeles underbar. Han märker av min abstinens, ser hur jag suktar efter löpningen när andra motionärer passerar, han försöker täcka över skyltar för Sthlm Marathon så att jag inte ser och blir ledsen. Det är en prövning och en säkerligen en nyttig sådan, men just nu är det mest bara jobbigt. Jag vill springa och jag vill dessutom känna mig snygg till bröllopet. Hade det inte varit för bröllopet hade jag säkert struntat i både träning och kost helt och hållet en period. Men det mår jag ju inte bättre av och det underlättar inte läkprocessen något. Så jag fortsätter att harva på i jakten på rutiner.

Annonser