Etiketter

, , ,

Förut tyckte jag sällan det var värt att sticka ut och springa om jag bara hade 30 minuter på mig. En runda på 5-6 km kändes som slöseri med tid. Man hann ju knappt komma igång förrän det var över. Och de första 5 km är ju alltid de tyngsta.

8 km, det var en form av miniminivå. Helst 10 eller 12 km skulle det vara för att kvalificeras som ett distanspass. Det var veckans kortaste pass.

I onsdags var jag ute och joggade i 10 minuter. Inte ens 10 minuter i följd, utan 1 minut i taget. Med 1 minuts gång mellan varje joggminut. Såhär lycklig blir man av att jogga i 10 minuter. Av att kunna vara ute och jogga i 10 minuter.

Linn löpning och livsglädje löpning för nybörjare eller skadade

 

Det går inte fort, det är inte långt, men jag får springa! Något som de senaste två månaderna har varit en omöjlighet för mig pga mina skadade skenben. Idag väntar dessutom ytterligare 10 minuters löpning. Denna gång med 2 minuter i följd, varvat med 1 minuts vila. Och på söndag hela 12 minuter. Jag är överlycklig över att vara igång, och hoppas på att det inte blir något mer bakslag. Min man (fortfarande obegripligt att förstå att vi är gifta!) var med mig ut och jag passade på att ge honom en tekniklektion för att han också ska komma igång och hålla sig skadefri. Passet funkar nämligen ypperligt både för nybörjare som skadade. Löpning gör mig lycklig, och löpningen är visst inget som man kan ta för givet.

Annonser