Etiketter

, , ,

Jag är medlem i den fantastiska friidrottsklubben IF Linnéa. I början av året instruerade jag så många egna pass att det inte fanns tid (eller ork i benen) att springa med IF Linnéa. Sedan blev jag skadad i slutet av april och har ägnat tiden sedan dess åt att rehabilitera benen. Jag har visserligen varit så pass bra att jag kunnat coacha 10-kms pass sedan slutet av augusti och jag sprang Stockholm Halvmarathon i september. Men, att springa intervaller innebär många riktigt hårda stötar för benen så det har inte blivit några sådana pass.

Tills nu.

I tisdags skyndade jag till IF Linnéas träning vid Zinkensdamms IP, trots mörker, trots blott +7 grader, trots regn.

Olgor stod på schemat vilket är ett tufft tröskelpass. Denna gång sprang vi på bana. För att inte bli alltför het på gröten så valde jag att springa färre intervaller än övriga klubbkompisar.

1 Olga: 400 m + 400 m + 300 m + 300 m + 200 m + 200 m + 100 m + 100 m.
Vila 2 minuter.
De första 400, 300, 200 och 100 ska gå snabbare än din km-fart på milen ca 10-15 s. De efterföljande 400, 300, 200 och 100 ska gå 10-15 s lugnare än din km-fart.
1 intervall är alltså 2 km.
Jag körde 3 st sådana intervaller.

Det svåra var inte att få upp farten, det svåra var att inte tappa farten när det skulle gå lugnare. Det var lätt att se det som en återhämtning och sänka farten rejält så där får man pusha sig lite. Men det funkade, för det funkar så mycket lättare när man springer i grupp och alla är på samma nivå.

Så oerhört nöjd över att jag tog mig dit trots regn, kallt och mörkt. Och, så oerhört stolt över att jag grejade att springa passet, att jag klarade av att hänga på de snabba klubbkompisarna. Det var endorfinkick och lyckorus rakt igenom denna blöta kväll på Zinkensdamms IP. Väl hemma var jag sådär genomslut som man bara kan bli av tuff löpning. bild (17)

Annonser