Etiketter

, , , ,

Vandring dag 2, från 2850 meter till camp på 3500 meters höjd. Varje dag så går man dock upp på högre höjder och sedan ner igen för att acklimatisera sig. Från regnskog ändrades landskapet när vi gick och bara det var häftigt att se.

Dagens vandring var ca 5 timmar och gick väldigt brant uppför på steniga, leriga stigar där vandringsstavarna kom väl till användning. Det skulle vara en av de tuffaste dagarna berättade guiderna. För oss blev det också en av de tuffaste dagarna psykiskt.IMG_1376

Bärarna rusar uppför berget med full packning på ryggen och resten antingen balanserandes på huvudet eller på nacken. Med ett leende på läpparna och svett lackandes från pannan. Han på bilden ser väldigt avslappnad ut trots hög höjd, branta stigningar och i alla fall 20 kg packning, varav hälften på huvudet.IMG_1377 IMG_1383

På denna höjd var vi ovanför och mitt i molnen! Fantastiskt vacker fjällflora. IMG_1387

Och fortfarande lika grönt och frodigt, men med en helt annan växtlighet än i den tropiska regnskogen. IMG_1397

Paus med söt (i dubbel bemärkelse) minibanan.IMG_1398Det var inte jättemycket djur vi mötte på berget. Denna vackra larv, en ödla och en lemmel och några riktigt stora korpar.
IMG_4883

Magiskt vackert!!!IMG_4887

Taggad make!! (innan ovädret kom…)IMG_4889

Sedan kom regnet som höll i sig. Och gick från duggregn till ösregn. Det öste och öste och öste ner. Jag som gått i mina gympaskor de två första dagarna (ok enligt guiderna) blev helt genomblöt och frusen om fötterna. Trots vattentäta funktionskläder så blev både jag och maken genomblöta och iskalla av det kylande regnet och den låga temperaturen som stundvis förvandlade regnet till piskande hagel. Bilderna visar leden vi skulle ha gått på men den blev översvämmad. Tät dimma gjorde sikten dålig och det var en mental prövning att bibehålla fokus. Vi tappade känsel i både händer och fötter och det var inte lika mycket energiskt peppande men däremot stöd och värmande ord för att hålla humöret uppe mellan mig och maken. Vandringen kändes som en evighet. Hela kroppen var stel av köld.IMG_4890IMG_1402Väl framme så fick vi gå in och sätta oss i bärarnas tält där kocken höll på och laga mat. Tårarna var nära när jag stod utanför tältet i regnet och skakade av köld. Jag ville inget hellre än att komma in i ett varmt hem, ta en varm dusch och få av mig de blöta kläderna. Men nu var vi på berget, utan hus, utan dusch och utan tillräckligt med ombyteskläder. Vi var trötta och hungriga. Inne i bärarnas tält värmde ångorna värmde tältet och med en varm kopp te i handen så började kroppen tina något. Men långt ifrån tillräckligt.
IMG_1416

Efter regnovädret och med torra mjukiskläder på våra kalla kroppar var det dags för registrering hos rangern, i vanlig ordning, men denna gång på Shira Camp I. IMG_1417Shira Camp 1 och återigen ny vegetation. 
IMG_4891Kocken lyckades leverera pommes frites och friterad kyckling till varmrätt denna dag. Visserligen var en del av potatisen fortfarande rå och andra pommes frites blöta, kalla och mjuka, men efter den kylan och den prövningen var det hur gott som helst med ordentligt med mat och sälta. 
IMG_4899

Lyckan var kortvarig då det började regna igen och vi insåg att tältet läckte in och våra saker blev blöta då gänget hade satt upp tältet mitt i det tidigare regnet. Ytterligare en mental prövning för humöret. Så fort det blev uppehåll fick vi dock hjälp att flytta tältet och humöret blev återigen glatt. IMG_4901IMG_1420Toppen på Kilimanjaro skymtas vilket skänkte uppmuntran den dagen och natten då vi aldrig lyckades bli varma och istället vaknade, vred och vände på oss av köld, klädda i full mundering. Jag har nog aldrig varit så kall någonsin, och att inte kunna bli varm efter en sådan prövning, det var nog det värsta.

Annonser