Etiketter

, ,

Jag tror att jag i grund och botten är en latmask. En latmask med rastlösa ben och ett stort behov av endorfinpåslag. Jag har mycket energi, och ju mer jag tränar desto mer energi och endorfiner får jag. Men samtidigt kan jag vara latare än själv latmasken själv. Jag behöver därför sätta upp mål långsiktigt och kortsiktigt för att ta mig själv i kragen. Men sedan är det ändå ytterligare faktorer som avgör om träningen blir av eller ej.

Jag upplever att om man börjar tänka för mycket, så är det så lätt att finna ursäkter. Ikväll efter utbildningen så visste jag att vi skulle behöva göra matlådor, jag behövde tvätta håret, registrera mina löpklasser, betala räkningar, förbereda för veckan och störst av allt, flytta på hela vårt möblemang i hall och vardagsrum då vi (inte vi, målare) ska börja måla imorgon – och mycket mer på det. En hel del att göra på en enda kväll när jag inte är hemma före 18.

Men ändå, så kände jag ett starkt behov av att springa. Behovet grundade sig i ett antal faktorer men samtidigt var det mycket som behövde ordnas med hemma. Och när jag möttes av långa många mysiga kramar när jag kom in innanför dörren så kändes det som att löpningen hamnade ytterligare längre ner på prioriteringslistan.

Börjar man samtidigt tänka på hur skönt det är att vara hemma, hur jobbigt det är att sticka ut i kyla och mörker så bleknar snabbt de olika faktorerna som utgör själva löparbehovet.

Ibland tänker vi helt enkelt för mycket. Ibland behöver man tänka mindre. Ibland behöver man bara känna ”Tänk mindre, bara gör!”. Bara stick ut och spring såsom ursprungsplanen. Glöm allt annat, tänk inte på distansen, tänk inte på miljön du befinner dig i, bara kör. Låt tankarna fokusera på alla andra ”måsten” (så dåligt ord!) när du är tillbaka.

Det var precis det jag gjorde. För en sekund så lät jag alla andra ärenden lämna tankarna, jag fokuserade på att sätta på mig löparkläderna och sedan stack jag bara. Utan att registrera vare sig temperatur eller ljus. Jag tänkte inte, jag bara gjorde. bild 1 (13)

Och jag sprang i 9.15 km vilket fick bli mitt fantastiska avslut på denna vecka. Ytterligare en milstolpe är uppnådd då jag passerade 1000 löpta kilometrar och nu när jag är hemma igen har jag så mycket mer energi för att ta tag i allt annat. Matlådor för veckan är gjorda, ärenden vid datorn är gjorda och nu är det blott lite kvar. Men jag tänker inte, jag bara kör. bild 2 (11)

Annonser