Etiketter

December bara flög förbi. Det blev inte mer än 8 nätter hemma och 3 av de dagarna har jag varit sjuk! Jag är ännu sjuk varför det blivit lite dåligt med uppdateringar, men nu har jag i alla fall lite energi även om halsen inte vill samarbeta.

Jag känner att jag verkligen lyckats komma tillbaka till löpningen och under hela julveckan sprang jag totalt 50 km. Efter en stadig och sund upptrappning som noga kontrollerats och beräknats (för att bromsa mig själv men samtidigt motivera mig) är jag väldigt tillfreds med den mängd jag lyckats komma upp i under hösten.FullSizeRender (2)

Jag hade dock hoppats på att springa ytterligare under de sista dagarna av 2014 och under vecka 53 för att lägga till ytterligare några kilometrar till årssummeringen. Jag slutade ändå 2014 med att springa färre kilometrar än 2013! Helt tvärtom mitt mål men fullt förklarligt med tanke på stressreaktionen i skenbenen.

Jag planerade en vilodag i måndags för att ta nya tag på tisdagen och onsdagen. Själva nyårsafton såg jag särskilt fram emot att springa på. Istället vaknade jag upp i tisdags med svullen hals, svullna lymfkörtlar och halsmandlar och feber. Inte helt enligt plan.

Jag har visserligen inte varit hos läkaren, men då jag umgåtts med min svägerska två dagar tidigare och hon fått halsflussvirus med samma symtom som jag så gissar jag på att detta drabbat även mig. Därför blir denna vecka obehagligt lugn. Energin har börjat komma tillbaka men halsen är lika svullen fortfarande vilket medför att jag beter mig som ett bångstyrigt barn här hemma. Det spritter i benen men jag har inte ork nog att ens ta en promenad. Än mindre vill jag riskera att få upp pulsen eller bli sämre.

Men, tyvärr så faller detta lägligt i tajming. Under min runda i söndags så fick jag en bekant smärta i mitt vänstra skenben. Jag var tvungen att stanna och känna på skenbenet. Är det verkligen benet som gör ont eller är det vadmusklerna som trycker mot benet såsom tidigare skett? Men nej, det var skenbenet. Jag sprang klart min runda och hoppades på att en vilodag skulle göra susen. Nu hoppas jag på att en vilovecka ska göra underverk.

Jag har inte känt av något tidigare, jag har gjort allting rätt, jag har inte ont när jag går, jag hade inte ont efter passet, men det gör ont när jag trycker på punkten på benet och det är illavarslande.

Igår var jag hos naprapaten Björn på AccessRehab och han kunde inte utesluta något, men resten av kroppen var i fantastisk form så jag borde inte ha några problem (en liten slemsäck i vänster häl som är irriterad men det innebära ingen fara, lite knakelspektakel och det var kirrat). Björn tyckte dock att vi ändå skulle kolla upp detta. Om två veckor har jag därför tid för dynamisk (?) ultraljudscanning på Stockholm Norr Fysio & Gym.

När jag blir frisk så får jag springa, men absolut inte om jag har ont. Så snälla, kan alla nu hålla tummarna för att jag bara fått ett blåmärke från att ha slagit i skenbenet i något istället för ett återfall i benmärgsödem?

Annonser