Etiketter

, , , ,

En sådan dag och ett sådant lopp. Så många vinster jag bär med mig från dagens Stockholm Marathon. FullSizeRender (20)

Vädret blev värre än vad jag hade väntat mig. Det började regna tungt rätt tidigt i loppet och många sträckor var i kraftig motvind där det inte hjälpte vilken rygg eller sida man försökte gömma sig på – vinden var stark och motarbetade ändå. Det kändes inte som att det var medvind alls, men rimligtvis bör det ha varit det någon gång.

Jag var så osäker inför Stockholm Marathon på grund av diagnosen och statusen på mina underben, benhinneödem och dessutom rejält tighta muskler som löper längs med insidan på skenbenen så att det smärtar ordentligt. Av dessa problem kände jag inte någonting alls. Inte nu efteråt heller. Att inte känna någonting är nog den bästa känslan av dem alla. Att kunna springa ett marathon på asfalt utan smärta är ett gott tecken.

Med det sagt så är kroppen ändå sliten, men mer normalt sliten. Tack och lov är jag inte alls så sliten som jag var efter mitt lopp 2013. Då kunde jag verkligen inte gå efteråt. Benen är stela och mjölksyran nära om jag böjer benen för mycket men det är också från träningsvärk i vader, lår och rumpa. Träningsvärk i rumpan är för mig ett gott tecken, det betyder att jag lyckats aktivera skinkorna och undvika att falla i höften, att falla in med knäna eller göra andra tokigheter som leder till skador. Jag har sprungit jäkligt bra. Och rätt snyggt enligt de bilder jag sett (de jag inte sett kan jag därmed vara utan, en halv sanning är också en sanning!). FullSizeRender (21)

Övriga sviter från dagens lopp är en saftig blodblåsa som kom redan vid 10 km och som jag fick tampas med under loppet. Mina tidigare blånaglar har liksom fått ny kraft och pulserar fint nu efteråt och smärtar.IMG_9221

Under loppet kände jag inte av kylan men efter lite linkande genom målområdet så blev jag rejält nedkyld. Fingrarna var stelfrusna och läpparna blev blå och jag skakade och hackade tänder. Pappa fick hjälpa mig så att jag fick av mig de genomblöta kläderna och på med nya torra (som snabbt blev blöta). Men efter en varm dusch var allt som bortblåst!

Resultatet då? Jo, jag sprang i mål på 3:10:05!! Ett nytt personbästa med över 18 minuter. Det blev dessutom en 60:e placering av alla damer vilket placerar mig någonstans närmre topp 1 procent av damerna. Jag siktade på 3:10, gick ut i snabbare fart och lyckades alltså pricka min tid klockrent. Jag kunde till och med kosta på mig en spurt in i mål.

Jag hade verkligen inte kunnat gjort det här utan vänner och familj som var med mig runt banan och langade vätska och gel, godis och dextrosol till mig. Tack vare deras support kunde jag fokusera på att springa och fick i mig energi och vätska vid rätt tidpunkter för att slippa väggen, slippa kramper och kunna hålla ett bra tempo genom hela loppet. All träning och förberedelser i all ära men energi- och vätskeintag ska också klaffa på den stora marathon-dagen. IMG_9213 IMG_9211

Resten av kvällen ska jag bara njuta. Och stretcha.

Annonser