Etiketter

,

Tre veckor har nu gått av min tremånaders period i Schweiz. Jag upplever fortfarande att dagarna går väldigt långsamt vilket jag tolkar som något negativt. Men mycket har blivit bättre. Jag kommer sakteligen in i nya rutiner, rutiner som jag inte heller haft hemma men som tillför något nytt i mitt liv. Men jag börjar med det negativa så ser ju allt så mycket ljusare ut mot slutet.

Det negativa: 
Nu finns det ju visserligen något positivt (längre ner) med att åka spårvagn, men på riktigt, det tar mig 40-45 minuter dörr till dörr enkelresa. Så mycket onödig tid av stillasittande. Jag skulle dock inte våga cykla här, schweizarna är som fransmän i trafiken och därav både hetsiga och aggressiva. Nej tack. Betyg är här överflödigt.

Under alla mina 24 timmar har jag en oergonomisk position och på tok för mycket inaktivitet. Ståskrivbord finns inte i International Environment House. Vill man ha får man köpa själv. Istället hänvisas till föråldrade mörkbruna möbler med trasig fejkskinnklädsel som skiva. Stolen är inte den bästa, luften är kvav, taket lågt och rummen mörka.

När jag kommer hem från min icke-funktionella arbetsmiljö efter ytterligare stillasittande med nacken böjd över en bok så sätter jag mig troligtvis i sängen om jag ska läsa, sitta med datorn eller vad som helst. Helt enkelt för att utrymmet på det lilla skrivbord jag har behövs för avlastning av mina grejer som det inte finns plats för någon annanstans. I sängen sitter jag således med krokig rygg och gamnacke hur mycket jag än vänder och vrider på mig för att hitta en lämplig position. Jag har haft ont i nacken sedan första veckan och kan inte vrida huvudet fullt åt höger. Jo man tackar.

Efter en dag av stillasittande och relativt mycket ensamhet dövar jag känslorna med schweizisk choklad. Kombinationen inaktivitet och överflöd av tomma onyttiga kalorier är varken bra för min löparform, budget eller hy.

Blaskkaffet och öppettiderna på mataffärer och butiker påverkar mig fortfarande lika negativt som för två veckor sedan.

Det mittemellan: 
Trots att ugn inte finns och inte heller frys och jag enbart har tillgång till ett hyllplan i ett väldigt litet kylskåp så har jag nu äntligen kommit igång med lite matlagning igen. Det är inte helt stimulerande när stekpannan känts äldre än jag själv eller när tillgång till fungerande kylskåp och mikrovågsugn på jobbet i princip är obefintligt, men detta har jag löst. Sallad till lunch som inte kräver uppvärmning och som jag kan smyga in i ett kylskåp på ett annat våningsplan och sedan matlådor av godare matigare slaget till middag. Hyresvärden har dessutom införskaffat ny stekpanna. 3 av 5 salladsblad i betyg.

I måndags var jag på en BodyJam-klass på det gym som ligger närmast mitt jobb av gymmen i den gymkedja jag är medlem i (och som sagt, betalar 1400 kr per månad för). Det är alltså en lesmills-klass vilket jag uppskattar. Då vet jag lite vad som väntar. Att gå på en dansklass där man inte förstår ett enda ord är inte bara en utmaning för koordinationen. Däremot var denna klass något utöver det vanliga. Redan innan klassen hade börjat kändes det som att jag hade kommit till en nattklubb istället. Stämningen var på topp, folk dansade och tjoade. Innan. Klassen. Mitt humör steg. Det var en fantastiskt roligt klass där vi inledde med stilar som passade mig ypperligt. Jag måste ha mer dans i mitt liv, jag fattar inte att jag inte håller på med det här längre! var det enda som for genom mitt huvud när jag med lätthet tog mig an danssteg efter danssteg. I takt med att klassen fortgick steg dock volymen på musiken och instruktören nyttjade nog stämningen i salen som kompensation för den egna bristande musikaliteten. Hon kom av sig flera gånger och gjorde fel takt samtidigt som stämningen höjdes höjdes höjdes och musiken höjdes höjdes höjdes. När det började slå lock för öronen började jag få lätt panik. Mitt humör sjönk som en sten till botten och jag letade mig långt bort från högtalarna. När det inte hjälpte blev allt bara en jäkla plåga. Dansstegen blev det svårare att fokusera på. Vid välvalt tillfälle smet jag ut från klassen, det var bara nedvarvningen kvar då, men jag stod inte ut en minut till om jag ville ha hörseln kvar. Men nattklubbskänsla, ja det var det ju helt klart. 2,5 av 5 beats.

Jag har snabbt vant mig vid att åka spårvagn till jobbet, ty där kan jag sitta uppslukad i en bok vilket jag sällan hinner med i Stockholm. Tack vare en relativt lång restid blir det en bok i veckan. Och ett av mina mål är ju att läsa en bok per månad, detta har jag legat efter med fram till nu. Så länge tillförseln av böcker sker i strid ström så uppnår jag detta med råge. 3 av 5 bokmalar.

Det positiva:
Jag hoppade på en franskakurs för att förbättra mina möjligheter att faktiskt lära mig franska. Jag kan nu i alla fall beställa mat på franska (även om eventuella följdfrågor bara förstör alltihop eftersom att jag inte förstår vad de säger), förklara att jag inte förstår, fråga om de pratar engelska, kan lite verb och böjningar, lite ord osv. Nackdelen med en franskaklass som är i privat regi (vi är en liten grupp på 5 elever) av en, vad jag förstått det, icke-utbildad pedagog är att det lätt blir spretigt och lite rörigt. Men jag lär mig i alla fall något. 3 av 5 franskaglosor i betyg.

Den fina löparbanan som är det som kommer att motivera mig till att springa här. När jag kommer igång igen med intervallträning. IMG_0961

Arbetsuppgifterna har blivit roligare. Jag ska nu skriva en rapport med tekniska riktlinjer för hur man i världens länder ska förvara kvicksilver så att det inte orsakar skada i miljön. Helt plötsligt känner jag mig således lite mer betydelsefull och bidragande i arbetet. Ett grundläggande mänskligt behov uppfylls således. 3 av 5 kvicksilverlampor i betyg.

Flexibiliteten med arbetstider. Halleluja, me like! Tiderna styr man i stort sett som man vill. Att vara på jobbet vid 8:30 är väldigt ensamt och hela våningsplanet kan vara nedsläckt. De första två veckorna försökte jag vara på plats runt 8 men har för denna vecka släppt det. Att komma in till jobbet 9:30 är inga konstigheter. Vissa kommer vid 10, andra vid 11 och ibland till och med framåt 12. Det är ju inte så att man stämplar eller sådant utan snarare frihet under ansvar. Huvudsaken är att arbetsuppgifterna blir gjorda och man gör det man ska. Det tycker jag känns så befriande! 5 av 5 flextimmar i betyg.

I helgen blev det en spontantripp till Frankrike på kvällen. Och ja, det låter skitcoolt att säga att man åker på en SPONTANTRIPP för några TIMMAR under EN KVÄLL till ett ANNAT LAND. Jag var i Annecy med min roomie H och hans fru som var på besök och deras gemensamma vän som också var på besök. Annecy känns som den staden/byn som är urtypen till varenda disneyfilm. Pittoreskt, vackert och rent av magiskt. Fem av fem disneyprinsessor i betyg. IMG_0897

IMG_0880 FullSizeRender (27)

Jag har dessutom börjat boka in tillfällen tête-à-tête med olika svenskar på UNEP. Kontakter är innerligt bra att ha, de kommer inte av sig självt och jag vill dessutom komma härifrån med nya kontakter. Och svenskar finns det gott om. Därför tar jag saken i egna händer (mycket tack vare min kollega G som introducerat mig för dessa svenskar till att börja med) och skapar både fika- och lunchtillfällen.

Genève i solsken är vackert. Framför allt längs med sjön. Där kan jag faktiskt finna lite ro. 5 av 5 solstrålar. FullSizeRender (25) FullSizeRender (26) IMG_0953

Förutom att jag åker hem i helgen och ska träffa nära och kära och luta huvudet mot min egen kudde och springa i rogivande miljöer så kommer maken ner veckan därpå – och stannar under hela veckan och därmed två helger. Vi har en hejdundrande roadtrip inplanerad som troligtvis inbegriper tre länder, lika många språk och flerfaldigt fler vackra vyer. Schweiz och Genève ligger bra till i Europa.

Annonser