Etiketter
Senaste gången jag skrev om Genève var efter 3 veckor. Jag kan säga att mycket har hänt sedan dess. Mina arbetsuppgifter har helt ändrats, jag har lärt känna mer människor och jag har haft finfina besök och varit hemma och tankat energi.
Jag har varit hemma två helger och jag har haft M nere på besök i över en vecka. Helgen som gick hade jag dessutom besök av fina E.
Nu har jag nog bara positiva saker att skriva, men det är också för att de negativa tingen på det stora hela är så få att jag väljer att inte fokusera på dem. Det positiva har segrat.
Lite generellt:
Geneve är en väldigt trygg och säker stad med låg kriminalitet. Och på så sätt betydligt trevligare än andra ställen jag varit på under en längre tid.
Gruyereosten kostar halva priset här jämfört med hemma. Bara 170 kr kilot.
Ostdisken är något av en stolthet i matvaruaffärerna och på marknaderna. Oj vad mycket goda ostar. Även vinerna är något som det stoltseras med, och dessa ting är välbevarade från omvärlden (inte lika mycket ostarna som vinerna).
I November var det fortfarande riktigt grönt. Just nu glädjer jag mig åtminstone åt att det är 10 grader varmare här än i Stockholm (även fast luften är betydligt råare).
Det är sol i 2,5 timmar mer här än i Stockholm. Och ofta är det just sol. Inte grått.
Macadamianötter frossar jag i (och så går vi inte in på hur miljövänligt det är…), det är betydligt billigare här än hemma!
Glöm pågen, fazer och andra bagerier som lotsar bröd genom hela landet. Här är brödet alltid varmt och nybakt.
Chokladen, oooooh denna choklad. På samma naturliga sätt som man har en hel gång med bakartiklar har man här en hel gång med Chocolat. Så många sorter som inte finns hemma. Så mycket godsaker.
Jobbet har gått från 1 av 5 till 5 av 5. Kanske till och med 6 av 5. Från att vara praktikanten utan befogenhet att skicka egna mejl så har jag nu i händerna ett HELT NYTT FN-PROJEKT. Jag är överlycklig. Jag är övertaggad. Och hon som jag jobbar för nu är likväl överlycklig för hon är supernöjd med mitt arbete. Jag får kombinera två av mina stora passioner, nämligen hälsa och miljö och jobba med läkemedel i naturen och allt vad det innebär. Det här projektet är så roligt att jag utan problem gärna skulle jobba med det dygnets alla lediga timmar (ja om det inte vore för träning, mat och sova..). Jag lär mig mycket och det här projektet är så mycket mer relevant för de stipendier jag sökt och för jobbet hemma. Den största behållningen hittills är helt klart jobbet. I och med att det upptar största delen av tiden så är det klart att jag trivs bra när jobbet är kul.
Förra veckan var jag inne på Palais. Det vill säga Palais des Nations som inte går av för hackor. Ett pampigt komplex vackert inramat och desto pampigare kände jag mig när jag kom in med min badge genom grindarna som bara är avsedda för FN-personal och kunde beskåda den maffiga parken på nära håll.
Förra veckan var jag även på Luciamottagning inte mindre än hemma hos den svenska ambassadören. Ett residens av beundransvärd kaliber och som jag gissningsvis aldrig kommer ha råd med. Jag kom dit i sällskap av några andra svenska (blonda) tjejer och när vi kom fram till den ståtliga entrén där röda mattan var utrullad och dörren öppnades av en man med stärkt vit skjorta (vars uppgift var att öppna dörren) så rusade en svensk kvinna ut, kanske lite smått stressad, och frågade om det var vi som var luciatåget. Vi fick oss ett gott skratt och en trevlig komplimang men förklarade att vi var gäster till mottagningen. 
Ännu ett gott skratt fick vi när luciatåget bestående av yngre tonåringar kom in.
Det var en riktigt trevlig tillställning där jag skapade mig några nya kontakter bland alla FN-svenskar och andra och minglade runt i biblioteket och salongen. Ja, ni hör ju. Det var som handen i handsken för mig..
I fredags fick jag besök av en av mina bästa vänner och trots att helgen inte alls blev som tänkt så var det en riktigt bra helg! I fredags öppnade Palais portarna för årlig pampig julfest för alla 3000 FN-anställda + 1. Jag har taggat länge för denna tillställning. När det då visade sig att de stängde portarna kl 22 istället för 23 som utlovat för sent ankomna så var besvikelsen enorm. Inte bara för mig och min kompis utan för alla andra ca 50 (och hela tiden kom det fler) som liksom vi var där i god tid före 23, som vi informerats om. Men, istället mötte vi upp en irländska och en finska (lika besvikna som vi) och det blev en sen kväll på Scandale följt av Pickwicks.
Bara den upplevelsen i sig på Pickwicks förtjänar ett eget inlägg, och det kommer jag inte skriva. Så jag fattar mig kort. Det var pyjamasparty, det var tomtar, en ko, en fe, det var galet danssugna människor som dansade precis som de kände, det var en enorm spann av personligheter på plats och vi fick lära oss the hard way att man inte kan ha ögonkontakt med personer av motsatt kön. Men det var kul!
I lördags blev det julmarknad i Carouge. Den bästa i Genève. Carouge är känt för alla konstnärer och hantverkare som huserar i området med sina ateljeer. Man kan säga att julmarknaden var en praktfull utställning av alla denna konst och alla otroliga hantverk. Sedan var det väldigt mycket gott ätbart också. 
För andra gången blev det ett besök till Bains des Paquis för smarrig fondue i härligt spartansk anda med långbord och klappstolar vid ett badhus på en pir. 
Igår på självaste Luciadagen tog vi bussen en timma iväg från Genève på slingriga gator i sömniga byar till den franska gränsen där min kollega med fru och twins bjöd in till glöggmingel. En trevlig tillställning och julkänslan förstärktes. 
Genève har helt klart saker att erbjuda, om man inte är ensam. Men den är helt klart överromantiserad i alla jäkla guideböcker. Men, jag har det bra. Jag har det kul. Och allt känns okej. Och det ska bli superhärligt att komma hem till helgen. Röklukten har jag vant mig vid och kaffeproblemet har jag löst genom att köpa en Starbucks-kaffe dagligen (stavningen har de dock inte lyckats med en enda gång). 
Linn, löpning och livsglädje 